lördag 30 juni 2012

Skriva

Häromveckan fick jag ett exemplar av tidskriften Skriva genom Booked och det har varit en alltigenom nöjsam läsning. När jag fick numret och såg att dess tema var deckare måste jag erkänna att jag blev en aning skeptisk, för deckare är egentligen inte riktigt min genre. Men min skepsis kom på skam efter att jag börjat läsa och fann avsnitten om deckargenren vara riktigt intressanta. I flertalet längre artiklar får vi som läsare tips från några av våra mest namnkunniga deckarförfattare. Johan Theorin, en av de deckarförfattare som jag verkligen uppskattar, tipsar till exempel om att ge lagom mycket information, något som väl är applicerbart på allt vårt skrivande egentligen.

Tidskriftens längre artiklar bryts upp med kortare avsnitt, där man till exempel får tips om den underbara sidan Bookshelfporn som verkligen är något att gotta sig i för alla oss bokälskare! Flera av artiklarna jag läser får mig också att fundera över skrivandets värde. Mattias Hagberg skriver till exempel en krönika där diskussionen om huruvida det är verket eller författaren som skall vara det viktiga, där Hagberg menar att det idag är svårt för en bok att överleva om dess författare inte har "ett dramatiskt levnadsöde" eller trivs i tvsofforna. Det är ju en förändring som har skett i vår tid, litteraturhistoriskt har det varit ointressant och snudd på tabu att lägga in för mycket av författaren i hens verk. Hur borde det vara? Det är klart att jag blir nyfiken på författaren bakom en bok jag läst och uppskattat väldigt mycket, samtidigt som jag inte tycker att författaren skall bli varan som säljs snarare än boken.

Det är verkligen härligt att läsa en tidskrift som är så välskriven och jämn. Tidskriften Skriva är något jag varmt rekommenderar för alla oss boknördar; bokintresset (tycker jag) föder nämligen också ett intresse för hantverket som ligger bakom.

torsdag 21 juni 2012

Bästa jobbet

I dagarna två har vi haft minikollo för unga mellan tretton och sexton år. Vi har boktipsat, läst, tävlat och som avslutning hade vi besök av Johanna Lindbäck - bästa möjliga avslutning på två underbara dagar! Vad Johanna tyckte om besöket kan ni läsa här. Återkommer med några av guldkornen från vår boktipshög, men dagens tips blir förstås att läsa något av Johanna Lindbäck. Min midsommarläsning blir Amanda Hellbergs senaste bok, som är hennes första ungdomsbok: Jag väntar under mossan.


söndag 10 juni 2012

Favoriter

Det finns vissa stycken i böcker som jag vill behålla, markera och återgå till ibland. Dessa få meningar kan vara avgörande för vad jag tycker om boken och är det absolut för hur jag kommer att minnas den. Alltför ofta glöms de bort; kanske för att jag lämnat tillbaka boken till biblioteket, eller för att jag helt enkelt missat att markera stycket i boken. Jellicoe Road är en bok full med formuleringar och stycken som jag vill spara och suga lite extra på. Men innan jag väljer vilket/vilka stycken som är bäst i den boken, tänker jag bjuda på en annan favorit från Haruki Marukamis Sputnikälskling:

(s.182)
Åt molnens flykt anförtror jag mitt öde.
Åt det friska gräsets doft och vindens brus överlåter jag lugnt mitt hjärta.
Vad jag vet och vad jag inte vet - och till och med skillnaden mellan dessa saker -
spelar inte längre den minsta roll för mig.

lördag 9 juni 2012

Dystopimätt


Den senaste tiden har jag läst många dystopiska ungdomsromaner. Det gör att nyhetsrapporterna som berättar om människor som äter andra människor plötsligt känns extra obehagliga. Tänk om det är nu världen går under. Tänk om det är nu vi ska straffas för att vi inte tar det hägrande klimathotet på allvar. Eller för vårt tekonologiska beroende. 
Eller så behöver jag helt enkelt en dystopipaus.

Hursomhelst får det mig att fundera över vad som ligger bakom denna trend att skriva dystopiska ungdomsromaner. Vill författarna skrämma oss att agera innan det är försent och kommer det att fungera? För mig blir risken stor att man blir mätt på alla som skriker "vargen kommer" och istället blir likgiltig inför denna problematik. 

I Charles Higsons Farsot har alla över sexton drabbats av någon slags virus och förvandlats till människoätande zombies. Här får barnen klara sig helt på egen hand och föra krig mot de varelser som en gång varit deras föräldrar eller syskon. 
I Scott Westerfelds Ful är den värld som vi känner den sedan länge förstörd. I den nya världen blir alla ”snyggingar” när de fyllt sexton. Man opereras efter ett vetenskapligt bestämt skönhetsideal och alla får samma längd, vikt och proportioner. Detta är något som alla så kallade ”fulingar” ser fram emot. Det ”fulingarna” inte vet är att samtidigt som operationen görs förändras också något i hjärnan, som gör en lite långsammar/mer korkad och lättare att forma. De som styr dessa samhällen hävdar att denna process, att göra alla snygga, är det som skiljer den nya världen från den gamla. Ser alla likadana ut har alla samma förutsättningar och krig, avundsjuka och svartsjuka behöver inte längre existera. Men allt kanske ändå inte är så enkelt.
Det finns en del som inte köper detta sätt att se på världen, som rymmer innan operationen genomförts och väljer att leva som ”vildar”, utan modern teknologi och för evigt fula. Tally har alltid sett fram emot att få bli snygg, men flera oväntade händelser gör att hon finner sig själv på rymmen, på jakt efter den gömda "fuling"-staden Smoke.
Den bok som gjorde mig mest dyster till sinnes var nog Mitt klimatkatastrofala liv av Saci Lloyd, för den utspelar sig bara ett par år fram i tiden. Klimathotet har gått från hot till bister verklighet. I England har man inte längre möjlighet att själv förse landet med el, utan är helt beroende av andra länder som Frankrike, vilka alla blir mer och mer ovilliga att dela med sig. Det införs koldioxidransonering och plötsligt får människor ställa tillbaka varor på hyllan för att de förbrukat för mycket koldioxid, skippa chartersemestrarna och finna värmen avstängd för att någon badat för länge. En natt slås all el ut i London, och människor blir som besatta och ger sig ut på gatorna för att plundra. Det här väcker tankar om det är så att vår civilisation och dess grundläggande moraliska värderingar är så lätta att sätta åt sidan. 

Vidare finns det förstås aktuella Hungerspelstrilogin med Suzanne Collins, Carrie Ryans Vassa tändernas skog och många fler. För er som alltså inte hunnit bli dystopimätta! Själv ska jag äntligen sätta tänderna i Melina Marchettas Jellicoe Road nu. Ska bli spännande att se hur den svenska översättningen är - om detta återkommer jag!


onsdag 6 juni 2012

Giftiga växter, sorg och mumintroll


Gift för nybörjare är den första boken som ges ut på svenska av den isländske poeten och författaren Eirikur Örn Norddahl. På bokens baksida står det att den inte är en stor bok som handlar om viktiga händelser. Det håller jag inte med om. Vissa saker kanske man bara anar, medan andra inte uppdagas förrän i slutet, men det är helt säkert viktiga händelser som avhandlas i Gift för nybörjare.
Bokens huvudpersoner är Halldor och Disa. De bor ihop, men är inte ett par. Det finns schema för vem som ska diska, laga mat, tvätta och vid telefonen fyller man i precis hur länge man har pratat. Det är en strukturerad tillvaro för två människor som på olika sätt har tappat grepp om verkligheten.  Disa sörjer förlusten av sin dotter och vad som egentligen felar Halldor får vi till en början inte veta.

Allting ställs på sin spets när Disa en dag kommer hem med dels en enorm giftig krukväxt, dels den sadomasochistiske genusvetaren Högni. Det här får Halldor att totalt tappa balansen och han blir besatt av den giftiga sommarcypressen och börjar på olika sätt förtära denna. Eftersom största delen av boken är berättad ur Halldors perspektiv, och Halldor själv är påverkad av den giftiga växten, blir flera stycken rent hallucinatoriska och författaren gör ett fantastiskt jobb med att väva ihop fantasi och verklighet.Det är en poetisk skildring med ett flytande språk som kanske, innan man börjat skrapa på ytan, framförallt handlar om två personer och ganska oviktiga händelser som vem som ska laga lunch eller vem som får bestämma vilka växter som ska finnas i hemmet. Men när man tittar lite närmre är det också en berättelse om sorg, skuld, manlighet och kanske kärlek. Och vad gör egentligen ett osynligt mumintroll när mörkret faller över lördagsnatten?

Jag tycker mycket om den här lilla märkliga och ganska sorgliga boken. Jag rekommenderar er verkligen att läsa den och sen vill jag hemskt gärna diskutera det för mig ganska chockerande slutet!
Jag kan också tipsa om att hålla utkik efter Eirikur Örn Norddahl på årets bokmässa i Göteborg där han ska vara med. Jag ser verkligen fram emot årets nordiska tema och kommer definitivt att hålla utkik efter Norddahl!


Fler som skrivit om Gift för nybörjare
DN Helsingborgs Dagblad SvD Tidningen Kulturen