Torka aldrig tårar utan handskar

Jag har nyss läst en av de jobbigaste böckerna på länge. Jag undviker helst den här typen av böcker, böcker som jag vet på förhand kommer att få mig att må dåligt, men den här gången kunde jag inte låta bli. Jag har förstås läst Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar”, den första delen i en trilogi om Sveriges och homosexualitetens historia. Första delens undertitel är Kärleken, de två nästföljande som kommer under 2013 heter Sjukdomen och Döden. Det ska bli spännande att se hur de vävs ihop alternativt skiljs åt, för i Kärleken är både Sjukdomen och Döden mer eller mindre påtagligt närvarande. 

Vi får träffa Benjamin och Rasmus, från småstads- och Jehovas Vittnes-uppväxten, till mötet med den riktiga familjen i Stockholm där man för första gången får visa vem man är och vad man känner. Stockholm på det toleranta åttiotalet, där homosexuella kan träffas på platser där man dricker kaffe och öl, eller på platser där man inte pratar utan har sex. När man ännu inte vet vad HIV är för något, när det endast är ett vagt växande orosmoln som nämns på nyheterna mellan allt annat elände. 

Men där trots allt folk blir sjuka, och flera karaktärers hemska och sorgliga öden förebådas av bokens berättare. Jag läser boken med tårar i ögonen och en klump i magen, med en önskan att det inte fanns fler delar och berättelser att berätta, utan stanna vid en julafton där Benjamin och Rasmus går genom ett snöigt Stockholm hand i hand med världen för sina fötter.

Boken är som en dokumentärroman och jag tycker att Gardell är briljant. Boken är ett tidsdokument men också en kärlekshistoria. DN Kultur skrev idag att Gardell med det här verket har skrivit in sig i litteraturhistorien och jag tror att skribenten har rätt. 

Obligatorisk läsning på det här tycker jag!

Giftiga växter, sorg och mumintroll

Gift för nybörjare är den första boken som ges ut på svenska av den isländske poeten och författaren Eirikur Örn Norddahl. På bokens baksida står det att den inte är en stor bok som handlar om viktiga händelser. Det håller jag inte med om. Vissa saker kanske man bara anar, medan andra inte uppdagas förrän i slutet, men det är helt säkert viktiga händelser som avhandlas i Gift för nybörjare.

Bokens huvudpersoner är Halldor och Disa. De bor ihop, men är inte ett par. Det finns schema för vem som ska diska, laga mat, tvätta och vid telefonen fyller man i precis hur länge man har pratat. Det är en strukturerad tillvaro för två människor som på olika sätt har tappat grepp om verkligheten.  Disa sörjer förlusten av sin dotter och vad som egentligen felar Halldor får vi till en början inte veta.

Allting ställs på sin spets när Disa en dag kommer hem med dels en enorm giftig krukväxt, dels den sadomasochistiske genusvetaren Högni. Det här får Halldor att totalt tappa balansen och han blir besatt av den giftiga sommarcypressen och börjar på olika sätt förtära denna. Eftersom största delen av boken är berättad ur Halldors perspektiv, och Halldor själv är påverkad av den giftiga växten, blir flera stycken rent hallucinatoriska och författaren gör ett fantastiskt jobb med att väva ihop fantasi och verklighet.Det är en poetisk skildring med ett flytande språk som kanske, innan man börjat skrapa på ytan, framförallt handlar om två personer och ganska oviktiga händelser som vem som ska laga lunch eller vem som får bestämma vilka växter som ska finnas i hemmet. Men när man tittar lite närmre är det också en berättelse om sorg, skuld, manlighet och kanske kärlek. Och vad gör egentligen ett osynligt mumintroll när mörkret faller över lördagsnatten?

Jag tycker mycket om den här lilla märkliga och ganska sorgliga boken. Jag rekommenderar er verkligen att läsa den och sen vill jag hemskt gärna diskutera det för mig ganska chockerande slutet!
Jag kan också tipsa om att hålla utkik efter Eirikur Örn Norddahl på årets bokmässa i Göteborg där han ska vara med. Jag ser verkligen fram emot årets nordiska tema och kommer definitivt att hålla utkik efter Norddahl!


Fler som skrivit om Gift för nybörjare
DN Helsingborgs Dagblad SvD Tidningen Kulturen 

This is what love feels like

Jag har sett en helt fantastisk film som jag tänkte tipsa om såhär i långhelgstider. Regissören heter Mike Mills och filmen Beginners. Huvudpersonen Oliver, som spelas av Ewan McGregor, har i filmens början förlorat sin pappa. Handlingen hoppar fram och tillbaka i tiden. Dels får vi tittare lära känna Olivers pappa som kommer ut som homosexuell efter att hans fru dött. Då är pappan, Hal, 75 år gammal. Det handlar om ett sent sexuellt uppvaknande och ett sätt att i ordets sanna mening leva livet. Dels fortsätter filmen där vi första gången får träffa Oliver - ett par månader efter att pappan dött. Här får vi följa hans försök att hitta tillbaka till och få sin vardag att gå ihop igen. Kanske finns det också saker som behöver förändras. På en maskerad träffar han en vacker skådespelerska som han blir handlöst förälskad i. Oliver får kämpa med den egna rädslan för att släppa någon inpå livet och önskan att göra mer som pappan gjorde de sista åren: ta vara på livet i allmänhet och kärleken i synnerhet.

Det här är en så vacker film. Den handlar om svåra saker utan att bli alltför tung.  Det är fantastiska miljöer och underbara människoporträtt. Det finns situationer att skratta åt, eller snarare skratta med. Jag sitter med tårar i ögonen genom hela filmen.

På ett bra sätt.
Se den!