Torka aldrig tårar utan handskar

Jag har nyss läst en av de jobbigaste böckerna på länge. Jag undviker helst den här typen av böcker, böcker som jag vet på förhand kommer att få mig att må dåligt, men den här gången kunde jag inte låta bli. Jag har förstås läst Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar”, den första delen i en trilogi om Sveriges och homosexualitetens historia. Första delens undertitel är Kärleken, de två nästföljande som kommer under 2013 heter Sjukdomen och Döden. Det ska bli spännande att se hur de vävs ihop alternativt skiljs åt, för i Kärleken är både Sjukdomen och Döden mer eller mindre påtagligt närvarande. 

Vi får träffa Benjamin och Rasmus, från småstads- och Jehovas Vittnes-uppväxten, till mötet med den riktiga familjen i Stockholm där man för första gången får visa vem man är och vad man känner. Stockholm på det toleranta åttiotalet, där homosexuella kan träffas på platser där man dricker kaffe och öl, eller på platser där man inte pratar utan har sex. När man ännu inte vet vad HIV är för något, när det endast är ett vagt växande orosmoln som nämns på nyheterna mellan allt annat elände. 

Men där trots allt folk blir sjuka, och flera karaktärers hemska och sorgliga öden förebådas av bokens berättare. Jag läser boken med tårar i ögonen och en klump i magen, med en önskan att det inte fanns fler delar och berättelser att berätta, utan stanna vid en julafton där Benjamin och Rasmus går genom ett snöigt Stockholm hand i hand med världen för sina fötter.

Boken är som en dokumentärroman och jag tycker att Gardell är briljant. Boken är ett tidsdokument men också en kärlekshistoria. DN Kultur skrev idag att Gardell med det här verket har skrivit in sig i litteraturhistorien och jag tror att skribenten har rätt. 

Obligatorisk läsning på det här tycker jag!

Sommarlängtan

Den senaste veckans värmebölja gör att jag längtar så efter sommaren och framförallt efter semestern. Nu har nedräkningen börjat på allvar. Givetvis har också planeringen av årets sommarläsning satt igång och bokhögen är som sig bör redan ordentligt hög. Det måste ju finnas något för såväl strandkanten, hängmattan som de regniga dagarna. Högen kan delas in i två sektioner: på vuxenfronten har jag satt mig för att läsa de flesta böckerna från förlaget Sekwa. De ger ut fantastisk litteratur av franska författare. Ett exempel är förstås underbara Igelkottens elegans av Muriel Barbery. På barn- och ungdomsidan kommer Jenny Valentine att dominera. Jag har ännu inte hunnit läsa en enda bok av henne, trots att jag tror att hennes böcker, där tillfälligheter ofta skruvar till handlingen ordentligt, kommer att passa mig som handen i handsken. Här blir det titlar som Trasig soppa, Hitta Violet Park och den nyutkomna Myrstacken. I dagarna ska jag också få den svenska översättningen av Melina Marchettas underbara Jellicoe Road.

Den längtar jag extra mycket efter!